Memento mori sa du..

Rubriken är naturligtvis lite annorlunda i och med att det är en smula latin i den. Memento mori – kom ihåg att du  är dödlig.

Orden ingick i ett av de sista samtalen jag hade med min yngste son, någon månad  innan han dog. Han hade en tanke om att skaffa en tatuering över ryggen med de orden, jag tyckte de klingade lite negativt och hävdade att det borde gå att vända på det resonemanget lika gärna, kom ihåg att leva. Den latinska texten skulle då alltså istället bli    Memento vivere.
Själva utlösande orsaken till att minnet dök upp igen var  ett meditativt musikstycke av Miten & Premal – So Much Magnificence  som i varje fall får mig att tänka på hur mycket vi som lever har att vara tacksamma för – varje dag tillsammans med de vi älskar är en gåva.

Nåja, resten är historia och jag sticker inte under stol med att det var en mycket svart tid i livet, delvis bearbetad genom mopedturer, foton, texter  och  samtal med goda vänner.

Självklart blev det en eller annan dikt också och här nedan är en av dessa dikter som kommit till efter 2010-10-04. Innan dess hade jag ägnat mig åt någon märklig nedräkning där varje ny dikt fick en rubrik med ett klockslag där minuterna räknades ned medan timmarna var lite slumpmässiga. I efterhand känns det mycket obehagligt – är allt förutbestämt? Hur kunde dessa saker sammanfalla i tid så exakt?

Hela projektet började med 09.43 och när  det började närma sig noll kändes det allt mer obehagligt – hela sviten finns sparad på poeter.se  i form av en bok. Fortsättningen där jag bearbetar vad som hänt finns såklart även den på poeter.se Den heter Utan klockslag
Det är inte de ljusaste av mina texter, men de är äkta, med riktiga känslor undertill.